Snus ska inte svida
Snushandel välkomnar den kanske största snusinnovationen sen portionssnuset uppfanns för 50 år sedan. Bengt Wiberg var en vanlig kommunal tjänsteman på Lidingö, när han efter många års snusande fick ont i tandköttet och kunde inte längre snusa. Han gick då akut till sin tandläkare. Där fick han beskedet att smärtan berodde på snuslesioner och inflammation i tandköttet.
“Du måste sluta snusa för annars kommer du att få ännu värre tandköttssproblem” sa tandläkaren.
Bengt som absolut inte ville sluta snusa, då han befarade att han skulle återgå till farlig rökning, fick då idén att sätta ett plåster på den sida av snusprillan som låg mot tandköttet. Han började experimentera med olika material och märkte då att prillorna slutade svida på tandköttet, samtidigt som smaken och nikotinupplevelsen var kvar. När han senare gjorde återbesök hos sin tandläkare så såg tandköttet friskt ut igen. Stingfree-tekniken var född.
Bengt och hans äldsta son, civilingenjören Daniel Wiberg och deras företag Sting Free AB lanserar nu i egen regi världens första prilla baserad på tekniken som är patentgodkänd i hela Europa och USA. Den första produkten heter Stingfree Strong Blue Mint och har tvåfärgade prillor. Den blå sidan har det patenterade skyddet för tandköttet medan den vita sidan placeras mot läppen och släpper ut smak och nikotin precis som vanligt. Produkten är den första i en kommande serie med flera smaker/styrkor och har ett nikotininnehåll om 12 mg/g.
Sting Free AB genomförde 2022 en enkätundersökning med över 1000 svenska snusare.
“Av de svarande angav 66% av kvinnorna och 54% av männen att de ogillar när dessa produkter svider på tandköttet och ungefär samma andel svarade att de känner oro för sin munhälsa kopplat till sitt snusande “
Svaren visar också att över 50% har upplevt munhälsoproblem som snuslesioner, irriterat tandkött och permanent tillbakadraget tandkött. Oberoende tandläkarstudier har även visat att 54-57% av snusarna haft permanent tillbakadraget tandkött och att förekomsten av lesioner i munslemhinnan på placeringsstället är mycket vanligt förekommande (70-90%).