Snusets dag den 24 oktober – om snusets historia i Sverige

Den 24 oktober uppmärksammas Snusets dag. Dagen ger anledning att se tillbaka på snusets
historia i Sverige och hur tillverkning, användning och produktutbud har förändrats över tid.

1. Snushunden – en ovanlig del av snusets historia

Förr i tiden kunde även förvaringen av snus vara ett hantverk. Ett exempel är den så kallade snushunden, en dekorativ träfigur formad som en hund.
Figuren hade ett urholkat utrymme där snus kunde förvaras och fungerade därmed som en behållare.

Snushundar förekom historiskt, bland annat under 1800-talet och början av 1900-talet.
De är ett exempel på hur vardagsföremål kunde utformas med både en praktisk funktion och ett dekorativt uttryck.
I dag är sådana föremål främst intressanta ur ett kulturhistoriskt perspektiv.

2. Ettan och den långa svenska snustraditionen

Ettan är ett av de äldre namnen i svensk snushistoria. Varumärkets historia brukar dateras till 1822,
då Jacob Fredrik Ljunglöf förknippas med lanseringen av snuset som senare blev känt som Ettan.

Under de drygt två århundraden som följt har både tillverkningen och användningen av snus förändrats.
Traditionellt såldes snus som lössnus, medan portionsförpackningar introducerades långt senare.
Ettan lanserades som portionssnus 1990, vilket speglar en bredare utveckling mot nya produktformat.

Historien om äldre snusvarumärken ger en inblick i hur svenska tillverkningsmetoder,
förpackningar och konsumtionsvanor har förändrats över tid.

3. Rökfri tobak ser olika ut runt om i världen

Rökfria tobaksprodukter förekommer i flera delar av världen,
men de kan skilja sig åt när det gäller innehåll, tillverkning och användningssätt.

I Sverige förknippas traditionellt snus med en fuktig tobaksprodukt som placeras under överläppen.
I USA förekommer bland annat produkter som kallas moist snuff eller dip, vilka traditionellt används i munnen.
I vissa delar av Syd- och Centralasien förekommer även andra former av rökfri tobak, exempelvis naswar.

Produkterna är inte identiska med svenskt snus. Skillnader i ingredienser,
tillverkningsprocesser och användningssätt innebär att de bör beskrivas som separata produktkategorier.

Svenskt snus och EU

Sverige har en särskild ställning inom EU när det gäller traditionellt tobakssnus.
Vid Sveriges EU-inträde 1995 fick landet ett undantag som möjliggör fortsatt försäljning av snus på den svenska marknaden,
under förutsättning att produkten inte säljs på andra EU-marknader där förbudet gäller.

Reglerna för tobaksprodukter kan skilja sig mellan länder och produktkategorier.
Därför är det viktigt att kontrollera aktuell lagstiftning innan man drar slutsatser om försäljning eller införsel i ett visst land.

4. Nikotinpåsar och variationen av aromer

Nikotinpåsar kan skilja sig åt när det gäller innehåll, sammansättning och aromprofil.
I produktbeskrivningar förekommer exempelvis hänvisningar till frukt, örter, te och olika kryddor.
Vilka aromer som används varierar mellan produkter och tillverkare.

En angiven smak beskriver inte nödvändigtvis att produkten innehåller den råvara som smaken förknippas med.
Smakprofilen kan i stället skapas med hjälp av aromämnen och andra ingredienser.

Det är också viktigt att skilja mellan tobaksfria nikotinpåsar och traditionellt snus som innehåller tobak.
Produkterna har olika sammansättning, och nikotinhaltiga produkter kan medföra hälsorisker. Nikotin är beroendeframkallande.

5. Vilka smakprofiler förekommer inom snus?

Smakprofilen varierar beroende på vilken typ av produkt det gäller. Traditionellt tobakssnus har ofta en tydlig karaktär av tobak,
ibland i kombination med aromer från exempelvis bergamott, örter eller kryddor.

Tobaksfria nikotinportioner utgör en separat produktkategori där olika aromprofiler förekommer.
För att avgöra vilken smaktyp som är vanligast krävs aktuell och representativ försäljningsstatistik.
Resultatet kan variera beroende på tidsperiod, marknad och vilka produkter som ingår i undersökningen.

Det går därför inte att ange en enda smak som den vanligaste för alla typer av snus utan att först avgränsa vilken produktkategori och vilket statistiskt underlag som avses.

6. Luktsnus – när tobak användes på ett annat sätt

Historiskt har tobak använts på flera olika sätt. I Europa var luktsnus, även kallat snuff, utbrett under bland annat 1700-talet.
Till skillnad från det svenska munsnuset bestod luktsnus av finfördelad tobak som användes genom näsan.

Luktsnus förvarades ofta i särskilda dosor, vilka kunde vara utformade som dekorativa hantverksföremål.
Vissa dosor tillverkades av exklusiva material och utsmyckades på ett sätt som speglade sin tids formgivning och sociala seder.

Med tiden fick olika former av munsnus en större betydelse i Sverige. Förändringen visar hur användningen av tobak har varierat mellan olika perioder och länder.
Historiska snusdosor och andra tillbehör ger i dag en inblick i de traditioner och hantverk som omgav tobaksbruket.

7. Nikotininnehåll – varför vikten inte berättar hela historien

Storleken på en prilla visar inte i sig hur mycket nikotin den innehåller. För att förstå skillnaden behöver man ta hänsyn till både prillans vikt och produktens nikotinkoncentration.

Nikotinkoncentration anges ofta i milligram per gram (mg/g). Det är ett mått på hur mycket nikotin som finns i förhållande till produktens vikt.
Den totala mängden nikotin i en portion beror därför på hur stor portionen är och vilken koncentration produkten har.

Så fungerar beräkningen

Om en portion väger 0,5 gram och har en nikotinkoncentration på 8 mg/g motsvarar det 4 mg nikotin i portionen.

Om vikten fortfarande är 0,5 gram men koncentrationen är 16 mg/g blir den totala mängden i stället 8 mg nikotin.

Exemplen visar skillnaden mellan nikotinkoncentration och den totala mängden nikotin.
Uppgifterna säger däremot inte hur mycket nikotin som faktiskt tas upp av kroppen.

Mängden i produkten och kroppens upptag är olika saker

Hur mycket nikotin som frigörs och tas upp påverkas av flera faktorer, bland annat produktens sammansättning, pH-värde och användningstid.
Därför är mängden nikotin som anges på en produkt inte samma sak som mängden som kroppen absorberar.

Nikotin är beroendeframkallande, och nikotinhaltiga produkter kan medföra hälsorisker.
Informationen om nikotininnehåll bör därför förstås som en beskrivning av produktens sammansättning, inte som ett mått på säkerhet.